Blogginlägg

Kommer man någonsin över sorgen och saknaden?

Nu har det gått en månad och saknaden är så stor. Det gör så ont.

En månad sen vi fick låta Rindrosens Abba 3 år och Blixtra 9,5 månad komma till hundhimlen.

Systrarna

Är ledsen att jag inte har uppdaterat bloggen på länge men har inte haft ork eller lust. Jag har sorg och jag har förlorat två super fina tikar på en och samma vecka. Det blev tillslut inte hållbart och vi visste att dagen skulle komma. Så vi bestämde att vi fick ta farväl veckan innan semestern – sen flydde vi.

Inser nu att man kan ”lura” sig själv när man åker iväg, man besöker nya platser, fyller på energi att träffa vänner. Däremot har jag inte orkat eller haft lust att träna hund. Den energin finns inte eller viljan. Sen kommer man hem, tillbaka till vardagen. Inser att man har lurat sig själv eftersom det känns som Abba & Blixtra endast varit borta på sitt håll, men kommer hem snart. Nu börjar det sjunka in – de kommer aldrig mer hem och mitt hjärta brister. Försöker hålla ihop mig när man är på jobbet, träffar folk, kan även prata om dem, men inte tänka på dem eller släppa fram saknaden – för då brister det. Det är så smärtsamt.

Jag får dåligt samvete mot mamma Nixa som är 7 år och hon älskar allt man hittar på med henne, men jag orkar inte. Jag kan inte ens känna lycka över henne och det får mig att skämmas.

Abba som vi ofta kallade för Abbis, hon drabbades av svårt EPI, det började i vintras att hon fick diarré och kräktes. Vi rådgjorde hela tiden med veterinären. Tillslut så magra hon av, tappade all lust, vilade hela tiden, drog sig undan och man tog blodprover på henne. Fick diagnosen EPI, exokrin pankreas insufficiens och den sjukdomen inbegriper många andra orsaker till att bukspottskörteln inte producera de enzymer den ska ha. Sjukdomen är kronisk och hon skulle aldrig bli frisk men behandling kan få hundar att leva normalt med sjukdomen – så först var vi hoppfulla.  Hennes TLI låg under 1 µg/L, Normalt är 5,7 - 45,2 µg/L. Man började med behandling med medicin creason 25 000 samt mot B12 vitamin brist.

Rindrosens Abba

Efter en tid märkte vi en förbättring, men sen förändrades hälsotillståndet till det sämre. Vi lyckades inte få upp henne i vikt, hon fortsatte tappa vikt. Hennes värden blev inte bättre. Hon var ständigt hungrig och vi gav henne tre till fyra mål om dagen, men ute leta hon efter föda och åt allt tillslut. Framförallt sin egen avföring för där fanns all näring. Hon orkade med korta promenader och sen låg hon helt utslagen och sov i flera timmar. Det är hemskt att se sin tidigare livsglada käcka tik bli besatt av att få i sig mat till att magra av – hon svälte. Fast vi gav henne mat. Tillslut började hon vakta vattenskålen mot de övriga hundarna. Gjorde utfall mot mamma Nixa och bonuspappan Jalle, de visade hänsyn mot henne men det hände att de sade ifrån då gällde det att vi var snabba att avbryta.

Däremot var Abba alltid snäll och omtänksam mot lilla syster Blixtra, som också var sjuk. Blixtra sjukdom har jag tidigare skrivit om. Tyvärr hade atrosen förvärrats efter operationen och hon hade grava och svåra tillväxtrubbningar. När man inte kan erbjuda sin hund ett smärtfritt liv, vad ska man göra? Hon hade heller inte vuxit klart… Så orättvist.

Blixtra

Tillslut var vi tvungna att ta beslutet och vi har fått mycket bra stöd från veterinärerna – som har orkat lyssnat på oss, svarat tålmodigt på våra frågor, hjälpt oss att förstå hur hundarna egentligen mår. Smärtsamt, jobbigt, tråkigt och så fruktansvärt svårt att ta farväl till två individer som jag har varit med när de föddes, Abbis var först ut ur A-kullen. Blixtra kom som nr 2 i B-kullen. Hur ska man kunna resa sig upp och orka gå vidare?

Känns så orättvist, inget blev som jag hade planerat och hoppats på. Abbis som inte tyckte lydnad var speciellt kul, hon var alltid lite skeptiskt när man ville presentera något nytt för henne. Hon gillade att använda nosen, så spåra och Specialsök var något som hon uppskattade mer och mer. Blixtra, som skulle vara hunden som jag hade med på mina kurser som min träningskompis. Hon tyckte allt var kul, var lättlärd. Det blev mycket kontakt övningar och lugnade händer med henne, det funkade sen när man var hos veterinären och hon såg andra hundar. Hon hade en fantastisk mentalitet, precis som jag alltid velat ha hos en Schäfer. Hon skulle bli min träningshund, samt förhoppningsvis tävlingshund och min avelstik. Allt sprack… Nu har jag ingen avelstik kvar, Nixa är 7 år och jag kan inte skuldbelägga henne, men jag kommer inte våga avla mer på henne. Som det känns nu så kommer jag inte skaffa någon ny schäfer igen, svårt att tro att jag kommer finna en Schäfer med Blixtra mentalitet och Abbis glada, käcka och mysiga hund.

Alla säger att tiden läker alla sår, men jag har förlorat hundar tidigare men nu är det personligt eftersom det är vi som är uppfödarna. Misslyckandet kan jag ta men förlusten av dessa fina hundar är svårare att tackla.

Abba & Blixtra


Hälsan är viktig och vårt mål är att avla fram friska valpar

Nu har vi endast haft två kullar men det känns fruktansvärt jobbigt om man inte lyckas med någon av kullarna. B- kullen är fortfarande för unga för att genomföra röntgen för höft och armbågsledsdysplasi men vi vet att en har armbågsledsdysplasi.

I vårt fall så märkte vi tidigt att Blixtra 4,5 månader gammal började halta med högra frambenet. Vi besökte veterinären när Blixtra nu var 5 månader som rekommenderade vila i 10 dagar och endast koppelpromenader. Blixtra hade nyligen börjat på valpkurs och det är svårt att få en 4,5 månaders valp att gå lugnt och fint i koppel när hon ser andra hundar, så valet att stå över valpkursen blev enkel. Vanligaste symtomen är stelhet eller hälta efter vila som brukar gå över när hunden rör på sig. Så efter dessa 10 dagarna tyckte vi att det blivit en förbättring.

Men efter tre veckor så ser vi hältan igen. Besöker åter igen veterinären som nu tar en röntgen och misstänker bogleden. Blir en remiss till Strömsholms veterinärsjukhus och besöket blev ca en månad senare. Det visade sig vara armbågsledsdysplasi på båda men mer på högra som hon hade hälta på. Så varför drabbas hon av det?

Blixtra nyopererad 7 månader

Armbågsledsdysplasi förkortas ED efter den engelska benämningen ”elbow dysplasia”, vilket innebär en onormal utveckling av armbågsleden.

Symtom:

Hur vet man att sin hund har drabbats av det? Många hundar, med lindriga pålagringar konstateras efter ett års ålder och har inte visat några tecken på smärta eller hälta. En del röntgas inte som unga och kan få symtom först senare i livet fast problemet har funnits sedan ung ålder. Gemensamma symtom för de olika tillväxtrubbningarna i armbågsleden initialt är ofta stelhet efter vila som många gånger blir bättre eller försvinner när hunden har rört sig en stund. Senare kan hältan förvärras efter kraftig motion, lek eller arbete. Något tydligt samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom/hälta finns inte. Unga hundar med återkommande hälta ska alltid undersökas eftersom en tidig diagnos med rätt behandling ger en bättre prognos.

utrymme att röra sig på för Blixtra

Orsaken:

När en led har dålig passform uppstår en onormal punktbelastning på olika ställen i leden vilket anses vara en bakomliggande orsak. Dessa tillväxtrubbningar kan leda till hälta och smärta, samt utveckling av osteoartros i leden. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad. Ledbroskdefekter kan ses i andra delar av leden men är ovanliga. Arvsgången för ED är komplex där både arv, med många gener i samverkan och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Drabbade raser:

Armbågsledsdysplasi, ED har de senaste årtionden uppmärksammats och diagnostiserat hos hundar av många raser. Liksom höftledsdysplasi är vanligare hos storväxta raser. Därför så försöker vi inom rasen avla fram friska hundar och som uppfödare har man skyldighet uppnå rasklubben och SKK riktlinjer. Ibland lyckas man ändå inte, tyvärr.

I A-kullen som är avlade efter Krille’s Nixa och Hedeforsens Qrock hade vi en förväntan att det skulle bli friska och sunda valpar. Qrock hade en kull tidigare med lyckat resultat. Så jag var hoppfull att para Nixa med Qrock.

Enligt SKK avelsdataprogram så visade provparningen att valparnas index skulle hamna på HD 106 & ED 105.

Enligt mina egna beräkningar om Hedeforsens Qrock, så ansåg jag att han var rätt hane för min tik. Gick så långt som fem led bakåt i ledet. Av 31 avelsdjuren blev snittet HD index på 97 och ED index 96. Tyvärr finns det inte så mycket data från äldre hundar så man kan beräkna från det data som finns publicerad av 9 avelsdjur av 31 gällande HD grad. och 20 av 31 avelsdjur gällande ED. Tillsammans får avelsdjuren ett antal individer totalt: 1450 varav 913 av dem är röntgade där låg snitt HD index 93 & ED 97. Enligt min beräkning av dessa individer så procentenligt av 100 % att valparna skulle få

HD grad A= 43 %, grad B = 36 %, grad C = 13 %, grad D = 6 % och grad E= 2 %

ED (0) ua = 87 %, ED grad 1 = 9 %, ED grad 2 = 4 % och ED grad 3 = 0 %

 

Samma beräkning gjorde jag såklart på Krille’s Nixa med fem led av 31 avelsdjur där snitt HD index 98 och ED index 90. Varav 13 av 31 där det finns data på HD grad och 10 av 31 gällande ED graden. Sen kollades 526 individer varav 368 är röntgade.

HD grad A= 50 %, grad B = 36 %, grad C = 10 %, grad D = 4 % och grad E= 0 %

ED (0) ua = 83 %, ED grad 1 = 10 %, ED grad 2 = 4 % och ED grad 3 = 3 %

Resultatet efter Qrock & Nixa blev: 7 av 8 är röntgade med HD index 99 & ED index 99. 3 hundar får A, 2 hundar får B & 2 hundar får D och ED (0) ua får 6 hundar och en hund ED grad 2. Så för mig blev det en chock… Kan fortfarande inte förstå varför det blev så fel, jag hade med dessa beräkningar ändå valt denne hane att para med.

 

Så inför B- kullen så var jag extra noggrann och rådgjorde med veterinärer och med andra uppfödare. Nu valde vi vår tjänstehund PH Mi-Jos Jalle som har HD grad A index 108 & ED ua (0) index 96.

Enligt mina egna beräkningar om Mi-Jos Jalle, så ansåg jag att han var rätt hane för min tik. Dels lever vi med honom och uppskattar hans personlighet mycket. Här gjorde jag likadant med att se tillbaka fem led och gick igenom de 31 avelsdjuren där snitt HD index 97 och ED index 96 och den kunde beräkna av det data som publiceras av 7 av 31 avelsdjur HD och 9 av 31 avelsdjur ED. Sen kollade jag på 512 individer varav 347 av dem är röntgade där låg snitt HD index 100 & ED 90. Enligt min beräkning av dessa individer så procentenligt att valparna skulle få:

HD grad A= 45 %, grad B = 40 %, grad C = 13 %, grad D = 2 % och grad E= 0 %

ED (0) ua = 82 %, ED grad 1 = 14 %, ED grad 2 = 3 % och ED grad 3 = 1 %

Man beräknar enligt provparningen att B-kullens HD index hamnar på 106 och ED index 99. Nu när Blixtra redan har drabbats så hoppas jag innerligen att ingen fler i kullen drabbas.

Man graderar armbågsledsdysplasi enligt en skala som används internationellt. Graderingen visar endast om det finns pålagringar i leden, inte vilken av defekten som är orsaken. Vid 0 inga påvisade förändringar, grad 1 lindriga benpålagringar, upp till 2 mm, grad 2 måttliga benpålagringar mellan 2 – 5 mm. Grad 3 kraftiga benpålagringar över 5 mm.

Behandling:

Om ingen uppenbar artros har utvecklas sig har en tidig kirurgisk behandling en bra prognos. Så Blixtra opererades i båda armbågslederna vid 7 månaders ålder. Det har inneburit ingen speciell aktivitet av rörelse för henne under 4 – 6 veckor efter operation. Begränsa hennes rörelseförmåga har varit svårt eftersom vi har tre andra hundar hemma. Så när vi inte har full koll så rekommenderade veterinären att hon fick vara i bur och sen begränsad utrymme att röra sig i. Valphagen har åter kommit till användning. Vi har väldigt hala ekgolv så vi har köpt in en del mattor för att förhindra att hon halkar. Nu är vi snart inne i femte veckan efter operation där vi använt oss av korta promenader, rörelseschema samt av massage. Nu kan vi våga och hoppas att vi snart kan börja leva lite mer normalt med henne. Numera hon är mer utanför sin begränsade rörelseyta, för att hon ska få röra på sig mer. Vi har ökat till tre promenader per dag i koppel på ca 15 minuter. Vi ser att hon inte verkar ha smärta utan gärna vill hoppa och springa av sig. Det har varit tufft för henne med begränsad rörelse men hon har varit helt otroligt duktig och tålmodig. Nu måste vi även börja om igen med miljöträningen, socialiseringen och börja träna lydnaden igen. Att belöna stillhet genom godis, klappar och mys har fungerat bra och nu förväntar hon sig godis hela tiden. Så nu måste man även träna bort det med. Hon gör framsteg hos hundrehab med vattentrask och även om det är lite märkligt när vattnet kommer in så är det okej när man får godis.

Rindrosens Blixtra 8 månader

Nu gäller det att man på sikt motionerar henne med förnuft och undviker att hon blir överviktig. Så kan hon få ett långt och intressant liv.

 Rindrosens Blixtra 8 månader och husse Niclas

 



RSS

 

Bloggerska - Anette Rindros

IMG_0094 (2)