Rindrosens Abba föddes som nummer 1 i A-kullen av 8 individer den 8 maj 2018. Hon kom med rumpan först och föddes kl. 07:14 och vägde 614 g. Hon var svart med en liten vit fläck under hakan. Hon var tidigt aktiv och sökande efter sin mammas Nixas värme och omvårdnad. Vid 11 dagar gammal så var hon en alert och utforskande liten tik som kröp över till den andra delen av valplådan där mamma Nixa fick en fristad och ligga för sig själv. Under denna tidpunkt försökte Abba även på att stödja sig på alla fyra benen. När hon var 12 dagar gammal öppnade hon ögonen och fick en annan personlighet.
15 dagar gammal så tittar hon med öppna ögon. Vi upplevde henna som ganska lugn, soft men inte blyg eller försiktig. Vid måltiderna tog hon plats.
25 dagar gammal är Abba en tillgiven, nyfiken, lekfull och gosig. När A-kullen är fyra veckor gamla så hade vi bestämt oss för att behålla Abba som vår blivande avelstik. Att välja en tik av dessa sex ljuvliga valptikar var inte lätt.
När Abba, som vi kallar för ”Lill-Norpan” var ca 10 veckor gammal så fick hon en fraktur på lilltån. Det innebar att man fick rasta henne med koppel, begränsa sitt umgänge med övriga hundarna och även vårt sociala liv. Under sex veckors vila innebar att åka hundkärra under längre promenaderna med de övriga hundarna.
Vid 3,5 månaders ålder började vi på valpkurs på Brukhundsklubben. Abba visade inget intresse av vare sig föremål eller att vilja lära sig någon sorts lydnad. Hon ville inte vara på appellplanen utan ville helst springa till bilen. Hon älskar att ligga i bilen och sova (än idag). Hennes största intresse som valp var att få nosa omkring på tomten, ta ett mindre spår och söka efter Lill – husse som hade en vana att alltid gå bort sig i skogen.
Det bästa var även att få hänga med husse på jobbet, där fick man prova på att sitta i andra hundburar som luktade andra hundar, öva att gå på betonggolv, hala golv, passera mörka rum och höra garageportsskrammel. Älskar miljöträning och klarar det galant.
Att få vara med flocken, familjen som består av matte Nettan, husse Niclas och lillhusse och mamma Nixa och styvpappa Jalle. Bästa är när vi är tillsammans och åker iväg på semester med husvagnen.
När Abba var 6 månader upplevde vi henne ännu som lugn, lätt och följsam. Dock lite mer självständig, envis med mycket egen vilja. Var oftast glad, rolig, mysig och tillgiven. Självklart hitta hon på en del bus med, såsom springa hem till grannens Golden Retriever hane på 12 år och pussa på honom.
Vid 8 månaders ålder vägde hon 25,1 kg. Hon började löpa vid 9 månaders ålder. Nu började hormonerna att spöka, hon kunde bli riktigt arg på sin mamma Nixa. När Abba kom in könsmognaden så sattes saker på sin spets och det blev tydligt att hon ville öka avståndet till både hundar och människor som hon inte kände så väl.
Vi påbörjade en unghundskurs genom Schäferdisktrikt Gotland och Abba var höglöpande, stingslig hormonrubbad, skällig och matte undrade vart den söta lilla valpen tog vägen?
Vid 14 månaders ålder började hon tycka att lydnadsträning var skoj och speciellt när vi kampade. Vi ökade avståndet och svårighetsgraden på att spåra. Hon älskar att använda nosen.
Vi genomförde gemensam MH-Beskrivning med A-kullen och det var fem som denna dag kom för att delta. Det blev en lång dag för Abba i bilen innan det var dags för henne att genomgå banan. Antingen var hon inte alls sugen eller intresserad för det blev inte riktigt som vi hade förväntat oss. Hon var lite ”avslagen” och ville helst undersöka publiken. Resultatet blev inte så lyckat men hon blev godkänd.
Vi genomförde armbågs – höftledsröntgen på henne och det var ett dystert besked vi fick. Rindrosens Abba, vår blivande avelstik har HD D på ena höften och HD C på den andra höften. Där sprack drömmen om att få avla på henne, hade gärna fört Hedeforsens Qrock och Krille’s Nixa gen vidare. Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi ska göra, man kan inte samla hundar på hög (tolka mitt ordval rätt). Vi har tre vackra och underbara Schäfrar hemma, varav två blir 6 år till sommaren och Abba blir 2 år. Vi trivs med Abba, vi älskar henne. Om vi skulle omplacera henne så är det för hennes skull, inte för vår skull. Hon är en härlig hund, som älskar att spåra och lydnaden börjar ta sig. Hon har varit min ”projekthund” under min utbildning till instruktör där jag har övat på henne med både lydnadsövningar och trix och trick. Hon är lättlärd, formbar och väldigt lätt att ha med sig. Hon har ON och OFF knappen som jag uppskattar. Dessutom är hon väldigt snygg. Att omplacera henne känns otänkbart för hon betyder otroligt mycket för oss. Vårt mål blir att hon får vara vår familjehund som vi fortsätter med att utveckla - spåra, lydnad och vem vet, kanske blir hon en bra ”uppfostrare” till valparna som föds förhoppningsvis inom snar framtid.
2020-03-24 13:30 | 0 kommentarer